Etikett: Sicilien

När processionen stannade utanför maffians gudmors hus i Corleone

I söndags hölls en av många lokala helgonfester i Italien; Johannes döparen hyllades med en procession längst stadens gator.

Tåget gick dock inte i vilken liten by som helst, utan i Corleone, staden på västra Sicilien som kommit att representera den vidrigaste och mest blodiga epoken i maffians historia under 1980- och början av 1990-talet. Inte för inte fick orten låna sig namn åt gudfadern i Mario Puzos bestseller med samma namn, Vito Corleone. Från Corleone har flera av den verkliga maffians värsta mördare kommit: Luciano Liggio, Bernardo Provenzano och Salvatore Riina.

Även adressen där tåget stannade upp, en liten lutande gränd i stadens utkant, någon neutral mark.

corleone

Utsikt över staden Corleone. Den ligger på västra Sicilien och har cirka 12 000 invånare.

via Scorsone 24 bor nämligen fortfarande Ninetta Bagarella, hustru till den nu 85-årige fängslade maffiabossen Salvatore ”Toto” Riina. Det finns inget provinsiellt romantiskt kring Riina; under sin kriminella bana tros han personligen ha mördat tjogtals personer – och beordrat avrättningar av ytterligare hundratals, bland dem åklagaren Paolo Borsellino.

Också 72-åriga Ninetta Bagarella har en synnerligen maffiatyngd bakgrund – familjen Bagarella har funnits i maffians ledarskap i decennier.

ninetta-bagarella

Ninetta Bagarella, 72.

När Johannes-processionen närmade sig via Scorsone ringde en av det religiösa sällskapets funktionärer i en klocka, varpå hela tåget stannade upp framför huset. Ett tydligt tecken på vördnad och underkastelse, som blev än klarare när Ninetta Bagarella och hennes systrar kom ut på balkongen för att vinka åt folksamlingen som fortsatte att prisa Johannes.

Både den lokala polischefen och karabinjär-officeren reagerade omedelbart genom att lämna tåget – och upprätta en anmälan hos Siciliens antimaffia-åklagare.

Riina är fortfarande en symbol för maffian, och en hel del tyder på att han från fängelset försökt använda donna Ninetta som sitt ombud i sina affärer, liksom för att skicka pengar till sin maffiadömde son Salvuccio Riina.

0c1a8d52a52a869bda5e3db3b9beb12b

Salvatore Riina, livstidsdömd maffialedare från Corleone.

Varför stannade processionen utanför Riinas hus? Förundersökningen har redan visat att donna Ninetta hade släktingar i Johannes-sällskapet.

Ändå har förstås saker och ting ändrats, även i Corleone. Polisens resoluta agerande är ett tecken på det. Ett annat är den lokala kyrkoherdens, Domenico Mancuso, avståndstagande.

– Att stanna upp tåget framför makthavare eller pseudomakthavare är inte hur jag vill ha det. Nu måste vi alla tillsammans se till att San Giovanni-tåget aldrig mer går via Scorsone, säger prästen till La Repubblica.

Mancuso backas upp av biskopen i Monreale.

– Jag har föreslagit för polismyndigheten i Palermo att vi ska ta fram en avsiktsförklaring, för att förhindra liknande episoder. Mitt förslag är att vi från och med nu koordinerar alla stopp processionerna ska göra med ordningsmakten. Så undviker vi obehagliga överraskningar.

 

Skakande nya siffror kring Syditaliens ekonomi. ”Sedan 2000 sämre tillväxt än Grekland”

Att Syditalien – il mezzogiorno, som området söder om Napoli kallas på italienska – knappast tillhör världens tigerekonomier är väl känt. Sedan länge ligger medelinkomsten i regioner som Kalabrien och Sicilien på ungefär hälften av snittet i det rika Norditalien. Konflikten och kontrasten mellan nord och syd är en av de krafter som format och fortsätter att forma Italien. Och oförmågan att jämna ut skillnaderna är definitivt en av statens största misslyckanden.

Inte för att inte ansträngningar har gjorts: miljarder och åter miljarder har plöjts ned i söderns ofruktbara ekonomiska mylla. En stor del av försvunnit i helt fel fickor – framför allt till korrupta politiker, byggherrar och till maffian. Söderns underutveckling ligger också bakom mycket av den norditalienska separatismen och partiet Lega Nords framgångar. Varför ska vi – som ekonomiskt är en del av Bayern – fortsätta att sponsra ett kriminellt och stagnerande stycke av Algeriet? Ungefär så går snacket och har så gjort länge.

I förrgår kom nya skrämmande data om ekonomin i mezzogiorno, presenterade av Svimez, För sjunde året i rad faller söderns bruttonationalprodukt. Tillväxten mellan 2001 och 2013 är bara hälften av Greklands. Ja, av Greklands. Om Italien söder om Napoli vore ett eget land vore det … en katastrof.

Och inte är det särskilt roligt nu heller. Medelinkomsten i förhållande till nord är lägre än någonsin, födelsetalen är lägre än någon gång sedan Italiens enande. Av de arbetstillfällen som förlorats i Italien sedan krisen slog till 2007 har också en oproportionerligt stor del försvunnit härifrån. Idag har bara var femte kvinna i södern ett arbete, vilket ska jämföras med 51 procent i EU som helhet. Var tredje person i Mezzogiorno lever i fattigdom, mot var tionde i norra Italien. Antalet jobb är tillbaka på 1977 års nivå, med katastrofala följder för framför allt unga.

Data från statliga Istat (motsvarande svenska SCB) som visar medelinkomsten i Italiens regioner. Sedn 2011 har klyftorna vidgats ytterligare mellan nord och syd.

Data från statliga Istat (motsvarande svenska SCB) som visar medelinkomsten i Italiens regioner. Sedan 2013 har klyftorna vidgats ytterligare..

Rapporten fick bland annat författaren Roberto Saviano att reagera. I ett öppet brev till premiärminister Matteo Renzi kräver han insatser, omgående. Södern dör, skriver han. Och som det nu är ”sticker till och med maffian härifrån, för det finns inga pengar att tjäna”.

”Att det föds så få barn beror på att det blivit en lyx att skaffa barn. Och att skaffa två, är rena dårskapen. Och de som ändå föds, växer upp med idén om att fly, bort från den förnedring det innebär att aldrig få ett erkännande för sin kapacitet”, skriver Saviano. Han efterlyser statligt stöd – men inte på det gamla, Stålverk 80-liknande, sättet. Nej, södern måste få växa på sitt eget sätt, få bli ett laboratorium.

”Vi ska inte återöppna Cassa del Mezzogiorno [det gamla, kritiserade industristöds-organet som existerade 1950-1984] utan tillåta begåvade och skickliga företagare att växa, utan att bli uppätna av byråkrati, skatter och korruption.”

Matteo Renzi har nu reagerat. Kanske känner han pressen från både statistiken och opinionen. Den 7 augusti sammanträder topparna i regeringspartiet för att om möjligt skaka fram en nödplan för en region som riskerar, enligt Svimez, en permanent underutveckling och en desertificazione industriale.