Pier Paolo Pasolini är avgjort en av de viktigaste personerna i det intellektuella Italien under 1900-talet. Poet, författare, filmare, debattör – sannolikt mest känd för sin skandalomsusade sista film, “Sodoms 120 dagar” från 1975. Därtill har det ännu olösta mord som ändade hans liv 1975 fått hans gärning och person att hänga kvar i offentligheten.

Under sina första tio år i karriären, från flytten till Rom i början av 1950-talet och framåt, var dock Pasolinis karriär och gärning ytterst romersk. Han studerade ivrigt den romerska slangen, rörde sig i de fattiga migranternas kåkstäder och gjorde Roms halvvilda gatpojkar till huvudpersoner i sina böcker.

I sina båda första filmer, “Accattone” (1961) och “Mamma Roma” (1962) skildras livet för en helt ny klass romare. Det samma sker i genombrottsromanen “Una vita violenta” från 1955, där huvudkaraktärerna är trasproletariatets grabbar.

Vill man gå i den tidige Pasolinis fotspår – och skaffa sig merit som imponerar på den mest inbitet intellektuelle – kan man bege sig till Monteverde, ett område sydost om Trastevere.

Huset där Pier Paolo Pasolini och hans mor Susanna Colussi flyttade in 1954 ligger på en höjd, med utsikt över sluttningarna ner mot Tibern.  Adressen är via Fonteiana 86.

[googlemaps https://maps.google.se/maps?ie=UTF8&layer=c&sll=41.880891,12.454464&cbp=13,222.61,,0,-13.78&cbll=41.881296,12.454551&q=via+fonteiana+86+roma&hq=&hnear=Via+Fonteiana,+86,+Roma,+Lazio,+Italien&ll=41.880891,12.454464&spn=0.001142,0.002207&t=m&z=14&panoid=jOS7a0HYZEFXa3qefg7fsA&source=embed&output=svembed&w=425&h=350]

Lägenheten var inte stor, men flytten innebar ändå ett stort steg: de första åren i Rom hade de haft det mycket knapert ekonomiskt.

I huset på via Fonteiana bodde också författaren Attilio Bertolucci och hans familj. Ett av barnen, Bernardo, skulle med tiden bli en av Italiens stora filmregissörer, känd för filmer som ”1900” och ”Den siste kejsaren”.

Gänget grabbar som Una vita violenta handlar om hänger en hel del kring både il gasometro, den stora gasklockan på andra sidan Tibern och betongindustrin il Ferrobedo‘ som vid under 1950-talet tid låg mellan Monteverde och floden.

Nå, huset. Ett högst ordinärt men välhållet femvåningshus, förmodligen alldeles nybyggt när Pasolinis flyttade in. Ingen skylt på utsidan, men väl en inne i porten.

Sätt dig på baren på andra sidan gatan och begrunda det faktum att Pier Paolo Pasolini faktiskt delade en tvåa tillsammans med sin mor under alla år. En slags generationsboende som som fortfarande är relativt vanligt i Italien – det finns till och med ett ord, mammone, för hemmaboende bortskämda halvunga män.