Etikett: Mitt Rom (Sida 2 av 2)

Mail man blir glad av, del II. #ruskigtnöjd #mittrom

Så kom det ytterligare ett mail från en resenär som haft med sig “Mitt Rom” på semestern. Och hon verkar nöjd! Så roligt.

Hej
Vill bara tacka dig för en jättetrevlig guidebok om Rom. 
Jag och  min man var på en 4-dagars tripp till Rom i mitten av oktober.  Två veckor innan vi skulle iväg snubblade jag över din bok i bokhandeln.
När jag fick höra att den var så ny slog jag till eftersom guideböcker är lite av “färskvara”och det har jag inte ångrat.
Vi har varit i Rom tidigare och sett det man bör se så  den här gjorde att vi upptäckte så trevliga  gator som ex Via Urbana med härliga restauranger (Broccoletti) och L’Asino D’oro inte långt därifrån.
Besökte även Franchis i Castroni som var ett toppen snabbmatställe.
På  Armando al Pantheon  lyckades vi att övertala servitören att ge oss ett bord, för det var egentligen fullt och det var fantastiskt gott och genuint.
Sista timmen innan vi åkte till flyget hann vi med ett besök på porchetterian Er Buchetto. En värdig avslutning på en minisemester. När man har så få dagar är det ovärdeligt med bra guidebok så att man slipper hamna på för många ställen med “rödrutiga dukar” mitt i centrum.

Så jag kommer absolut att rekommendera boken till alla som nämner ordet Rom.

Hälsningar
Ragnhild Faxén-Emanuelsson

La mafia dei gelati. Den trista – och korrupta – bakgrunden till Roms skandalöst dåliga food trucks.

Ett stående inslag i Roms gatubild är de säregna mobila kioskerna. De utgår nästan alla från en och samma fyrkantiga, glatt målade beiga lilla skåpbil. Väl på plats byggs och fälls skåpbilen ut åt alla håll och riktningar, tills den tycks digna av chipspåsar, vattenflaskor, frukter, ballonger, panini och pizzabitar.

Priserna är allmänhet tokdyra (läs: tre euro för en halvlitersflaska vatten) och kvaliteten på varorna usel. Det var flera år sedan jag köpte något därifrån. En svettig macka med svampig mozzarella för sjuttio kronor … nja. Det finns ju så mycket bättre saker att äta i Rom. Värst lär ett brittiskt sällskap ha råkat ut, som köpte fyra glassar för 64 euro sammanlagt vid en Tredicine-ägd gelateria på Via delle Vite i våras.

Men varför är Roms food trucks så dåliga? Varför tar ingen upp konkurrensen och börjar servera riktigt smarriga grejer av god kvalitet utanför, säg, Colosseo eller vid Vittoriano? Förklaringen är korruption i en tämligen typiskt och mycket italiensk stil.

Antalet platser för mobil försäljning i Rom är begränsat. I centro storico rör det sig om ett 70-tal platser där kioskbussar kan ställas upp. Och gissa vad: av dem kontrolleras drygt fyrtio av klanen Tredicine. Anfadern i klanen, Donato Tredicine, är idag närmare 90 år och började själv som gatuförsäljare av rostade kastanjer i slutet av 1950-talet.

Med sina nio barn har Donato Tredicines klan gradvis kommer at ta över allt fler av de mest attraktiva platserna vid Piazza di Spagna, på via del Corso och via Nazionale. I en granskning förra året uppskattade Repubblica att familjens imperium omsätter runt 250 miljoner om året. Bara den typiska beiga kioskbussen framför Colosseo tros omsätta ungefär 50 000 kronor om dagen, eller 18 miljoner om året. Och de tillstånd de inte har, styr de genom att liera sig med andra familjer – påfallande många från familjen Tredicines hemtrakter runt staden Schiavi i Abruzzo.

Till detta kommer andra lukrativa poster – som torgplatserna på den årliga julmarknaden på Piazza Navona, som var och en drar in runt en halv miljon i vinst på två veckor.

Hur lönsamma kioskbussarna är visas av värdet på licenserna, när de väl kommer ut på marknaden. Enligt La Repubblica kan en sådant tillstånd säljas för närmare sex miljoner kronor. Och familjen Tredecine kontrollerar alltså runt 300 sådana tillstånd totalt.

Vittnesmål om tuffa tag mot försäljare som försöker ta sig in på marknaden saknas inte. Polistrakasserier, märkliga extraordinära hälsokontroller och kidnappade och uppbrända food trucks har förekommit.

Flera av Donato söner, Giordano och Fabrizio Tredicine, har nu gått in i politiken som gruppledare för Berlusconis parti Popolo della Libertà i Roms kommunfullmäktige. Där har de högljutt försvarat familjens affärsintressen när en ny lag diskuterats som ska reglera hur många rullande kiosker som ska få ställas upp vid stans monument.

Ett annat hot mot familjen är den pågående renoveringen av Colosseo, där den storsponsrande skomiljardären Diego Della Valle vill uppföra ett nytt underjordiskt centrum för souvenirer och servering.

– Om kioskvagnarna tvingas bort från Colosseo? Då blir det krig. De tvingar bort de traditionella försäljarna för att ge plats åt multinationella företag, sade Giordani Tredicine i Corriere della sera i september 2013.

Camion-bar, invaso il centro storico  in sosta vietata nelle piazze più belle

Vad ska man då göra åt allt detta? Ja, svaret är rätt enkelt. Vatten finns att dricka gratis på baren eller i någon av Roms många vattenposter. Och goda pizzabitar och mackor har de på baren för ett långt överkomligare pris. Eller i mataffären – många av dem gör smarriga mackor i speceridisken med nybakat bröd och just det pålägg du vill ha, bara du ber om det.

På väg till Rom? Hör av dig, så skickar jag ett ex av min guidebok!

Det fina mailet från några läsare som varit i Rom med min bok i högsta hugg gjorde mig på gott humör i en hel dag.

Dessutom fick jag en bra idé: jag ger bort fem exemplar av “Mitt Rom” till fem resenärer som ska till stan den närmaste tiden. I utbyte hoppas jag förstås på respons, synpunkter och gärna lite konstruktiv kritik.

Fyll i när du reser och vilken adress du har i formuläret nedanför, så kommer det en bok på posten. Mitt enda villkor är att jag får ringa upp dig när du kommit hem igen och höra vad du tyckte om boken!

/Eskil

Byline Eskil Pza Popolo 130222_019

[contact-form][contact-field label=’Vad heter du?’ type=’name’ required=’1’/][contact-field label=’Din e-postadress’ type=’email’ required=’1’/][contact-field label=’När reser du – och vad vill du se i Rom?’ type=’textarea’ required=’1’/][/contact-form]

Paolo Rossis död tände studentrevolten 1966

Vad vet du om italiensk högre utbildning? Inte så mycket, förmodligen. Det är det få som gör utanför just Italien. I den mån ämnet genererat rubriker på senare år, har de främst handlat om det som kallas la fuga dei cervelli – hjärnornas flykt eller brain drain på nysvenska.

Allt fler unga välutbildade italienare lämnar nämligen landet för att verka utomlands. Italiensk arbetsmarknad är rigid, arbetslösheten hög (runt 40 procent bland unga sommaren 2013) och på många arbetsplatser vinner tjänsteår alltid över talang och arbetskapacitet vid befordran. För att inte tala om vikten av personliga nätverk – din främsta merit är snarare din pappas ställning än din egen förmåga.

Även för de unga män och kvinnor som önskar stanna inom akademin och forska är framtidsutsikterna betydligt ljusare utanför än inom Italiens gränser. Satsning på forskning och utveckling ligger långt under snittet för OECD-länderna.

Med början på 1960-talet har de italienska universiteten stått för en radikal och antiauktoritär studentrörelse. Inledningsvis gällde protesterna utbildningen i sig, studenter började ifrågasätta kursinnehållet, inte minst vad gällde den historieundervisningen. Det var till exempel först 1961 som La Sapienzas studenter kunde läsa om fascismens uppkomst och ursprung.

Två år senare ockuperade arkitekturstudenterna sin institution – också det för att driva igenom krav på ett mer samtida kursinnehåll.

Den 27 april 1966 inträffade emellertid något som i ett slag förändrade klimatet på högskolorna.  På kvällen denna dag angreps den nittonårige socialistiske arkitekturstudenten Paolo Rossi, som stod och delade ut flygblad, av en grupp högerextremister framför entrén till humanistiska fakulteten.

Efter att ha blivit misshandlad föll Paolo Rossi handlöst fem meter ner från en avsats vid trappans krön. Han skadades svårt i huvudet och avled några timmar senare på sjukhus.

Dagen efter spreds ryktet om Paolo Rossis död. Hela humanistiska fakulteten ockuperades omgående av studenterna, varvid polisen valde att slå tillbaka med våldsam kraft för att upplösa aktionen. Som ett svar intog studenterna ytterligare åtta byggnader på området.

MANIFESTAZIONI FUNERALI DI PAOLO ROSSI LO STUDENTE UCCISO DAI FASCISTI ALL UNIVERSITA DI ROMA

Demonstrationer efter Paolo Rossis död 1966.

Paolo Rossis begravning samlade tusentals personer i en mäktig manifestation. Studenterna krävde rektorns avgång – han anklagades för att inte ha gjort tillräckligt för att stävja de trakasserier som gäng av nyfascister ägnat sig åt på själva universitetet.

Händelserna 1966 inledde en radikalisering av det italienska studentkollektivet och förebådade revolten 1968 och Roms politiskt turbulenta 1970-tal.

Humanistiska fakulteten ligger längst ned i fonden till höger på universitetsområdet. Entrén är en riktig mötesplats med massor med unga på väg till eller från föreläsningar eller med siktet inställt på det galet stimmiga studentfiket på andra sidan via Cesare de Lollis.

rmrossi

Upp för trappan och alldeles till höger om dörren sitter en platta i travertin. “Till minnet av Paolo Rossi, mördad här av fascisterna, 27 april 1966”.

Kärnområdet i La Sapienza uppfördes i mitten av 1930-talet. Italiens främsta arkitekter, som Gio Ponti och Marcello Piacentini, ritade husen – bara det gör området värt att se.

Vem som bar ansvaret för Paolo Rossis död är fortfarande inte klarlagt. Något åtal har aldrig väckts.

Mail man blir (väldigt) glad av

Fick ett mail av ett par som haft med sig Mitt Rom på resan. Och det verkar som de gillade den – så roligt. Precis så här vill man ju att det ska fungera. Så här skrev de:

Eskil,

av tillfällighet fick vi rekommenderat din nyutgivna bok veckan före vi skulle till Rom. Vi är hyvsat vana storstadsresenärer och brukar i vanliga fall “klä oss” med guideboken First Class, och app från CitiScouter inför den stad vi ska besöka. Och kombinerar detta med tips vi får från vänner.

Denna gång hade vi dessutom sällskap av din bok; upplägget i din reseguide var helt perfekt – den har varit vår ciceron under våra fyra dagar i Rom: vi har varit inne i Castroni, haft långlunch på Romeo Chef & Baker, besökt Gusto, ätit glass på Gelateria Fatamorgana, tittat in på Almost Corner Bookshop – bara för att nu nämna något.

Tack för en inspirerande guidebok!

Tack för ett fint mail, säger jag.

Nyare inlägg »