Sydsvenskans granskning av jättebygget Malmö Live fick mig att dra mig till minnes en gammal krönika från 2011.

Det dröms stort i Lund. Drömmarna rymmer tusen viktiga expertpersoner inbegripna i tillväxtfrämjande samtal om neutroner och molekyler.

I drömmarna strålar fyrtio videokanoner, i dem hörs slamret av stolar som kan vippas upp och ned och av små fiffiga bord som fälls. I drömmarna skallrar backar fulla med mineralvatten, där dignar korgarna med frukt och små karameller med logotyper på. ”Lunds kongresscentrum” står de på dem.

Lund behöver nämligen ett kongresscentrum, det kunde vi läsa om i veckan som gick. Faktiskt och förbluffande nog är styrande borgerlig majoritet och socialistisk opposition eniga om detta.

Eller helt ense är de inte. Socialdemokraterna tycker att det suttit fint med lite konserter också i kongresscentret. Moderaterna däremot vill inte ha några sådana distraktioner.

Jag håller med. Powerpoint, mineralvatten, fruktkorg, anteckningsblock med logotyp, kaffepaus, strulande mikrofoner, namnlappar – varför ändra ett vinnande koncept? Dessutom, säger Lundamoderaterna, är det ”företagsevenemang som man tjänar pengar på”.

Kongresscentret kan komma att ligga vid Spoletorp, vid Västra Stationstorget eller vid lasarettet. Men det måste bli stort och nytt. Hundra miljoner kronor kan det kosta.

Som alla vet har kongresscentra varit av avgörande betydelse genom historien. Platons akademi i Aten, vad var den om inte ett kongresscentrum? Hade inte kyrkan haft ett riktigt bra kongresscentrum att tillgå i Nicaea år 787 skulle vi fortfarande suttit fast i ikonoklasmens förlamande grepp.

Och det är föga känt – men eventuellt sant – att innan Christofer Columbus beslöt sig för att upptäcka Amerika så ställde han krav på att den portugisiske kungen Johan I skulle uppföra ett kongresscentrum där tusen ledande experter skulle kunna samlas och lägga fram heta forskningsrön om ”upptäckandets prekoloniala estetik”, ”dekonstruktion av sjökaptensrollen”, ”skeppsmaskens nervsystem”, ”arytmiska virvelbildningar kring fören vid svag bris” och annat.

Ja, du milde. Så mycket nytt och spännande som kan komma ur ett kongresscentrum! Tusen slipsnissar på stormöte, det är vad den här stan behöver. För att inte tala om alla arbetstillfällen i byggindustrin som skapas. Kanske kan Arne Paulsson gå in med pengar, som vid bygget av FoF-arenan? Det brukar löpa smidigt då. Friktionsfritt.

Men det kanske är där vi är nu: vid ideologiernas slut, vid de illaluktande resterna av 1900-talets utopiska projekt. För politiker återstår 2012 bara två möjliga utvägar om de önskar visa handlingskraft: antingen privatisera något offentligt eller bygga ett stort hus. Som en konferensanläggning.

Men vänta… det kanske ÄR detta som är visionen om det goda livet? Den nya utopin. Alla vi som känner att mer och mer av vår tid tas upp av möten på jobbet, vi är något på spåren. Framtidens Lund är en enda stor kongress.

Så här ser de senaste planerna för Lunds stationsområde ut.

Ikonoklasm: ursprungligen en teologisk strid i den kristna kyrkan om avbildning av religiösa motiv.